|
Gustav
|
Jag och Barbro har följt dig ända sedan du föddes. Då liknade du en liten rumpnisse. Du var i stort sett endast sju månader när dina föräldrar anförtrodde dig till oss över en natt. Trots att man själv har haft små barn var det nervöst. Jag tror inte att vare sig jag eller "Babbo" sov hårt den natten. Andas han?. Så vaknade du tidigt som en liten solstråle. Fick syn på figuren Pojken och hunden i sovrumsfönstret. Du pekade och ville ha den.
Sedan dess har du varit en flitig besökare hos Morfar o Babbo. Så kom då december 2002. Du var med oss på julmarknad på Fredriksdal. En tant sålde hattar. Du ropade när du såg alla hattarna "hattanana, hattanana" till folks förtjusning. Hästarna och de andra djuren hade du också kul åt. Ditt skratt klingade så hjärtligt. När vi kom hem till Rådmansgatan tände vi en brasa och hade det mysigt, du med saft och bibs (chips), morfar och Babbo med en glögg. När det var läggdags skrek du, inte som barn gör när de inte vill gå och lägga sig. Det lät annorlunda. Babbo tog upp dig och du somnade vid 23-tiden i Babbos famn. Först vid 10 morgonen därpå vaknade du av att din mamma Anna ringde.
Nu hoppar jag vidare tills du tillfrisknade något så när och fick sova borta igen. Det kändes gott att åter få pyssla om dig här hos oss. Du kommer som en sol till oss.
Nu återstår några behandlingar till. Gustav, du blir frisk och då ska du och Emil åka till Legoland med oss.
Till Anna o Mattias:
Mycket vacker hemsida. Fortsätt Er berättelse.
Morfar och "Babbo"
|
skrivet av Morfar Olle den 22 oktober 2003 klockan 17:53 |
|
Starkt!
|
Hej Gustav,
Det var med tårar i ögonen jag läste vad din mamma & pappa skrivit på din fina hemsida. Det blev mycket mer verkligt för någon som inte lever med det varje dag, det som ni måste gå igenom.
Tänk, så orättvist att du som är så liten ska drabbas av något sånt här. Men jag har förstått att du är en riktig tuffing så det är klart att allt ska gå bra.
Det var härligt att få titta på bilderna och alla roliga upptåg du har för dig. Ser ut som det är en massa bus! Men lova att vara rädd om lillebror!
Vill samtidigt tacka Anna & Mattias för att ni låter oss ta del av ert liv på det här sättet. Ni är så starka & modiga.
Var rädda om varandra!
Hälsningar
Annika & Magnus
|
skrivet av Annika Sandkvist den 22 oktober 2003 klockan 15:26 |
|
En extra-super-duper-tuffing!
|
Hej Gustav,
Jag sitter på jobbet och läser om dig och tittar på alla fina bilder. När jag läste om vad som hände på nyårsafton började jag gråta. Jag blev så ledsen för jag levde mig in i hur du och din mamma och pappa måste ha haft det den morgonen. För att bli glad igen måste jag tänka på när jag var på kalas hos dig. Vänta, jag ska bara stänga min dörr...
Så! Nu tror min chef att jag jobbar men egentligen sitter jag och skriver till dig. Ganska busigt va?
Jo, när jag var på kalas hos dig så hade din mamma gjort ett helt fat fullt med negerbollar och jag fick äta hur många jag ville. Det tycker jag var bra ett bra kalas. Redan då förstod jag att du var en tuffing men när jag läst om allt du gått igenom med sjukhusbesök och läskiga mediciner förstår jag att du är något ännu mer. En extra-super-duper-tuffing! Nu har du sju behandlingar kvar och jag hoppas med hela mitt hjärta att du en kort tid därefter får bli friskförklarad. Då ska jag fylla hela din Byggare Bob hjälm med negerbollar. Du får äta hur många du vill.
När jag kommer hem ikväll ska jag visa din hemsida för Karin, Axel och August. De vill säkert också skriva till dig.
Lagom hård kram,
/Nicklas
|
skrivet av Nicklas Froborg den 22 oktober 2003 klockan 13:33 |
|
Fantastisk sida!
|
Hej på er!
Vilket fantastiskt arbete ni har lagt ner. Eftersom jag själv är i samma situation som ni så vet jag hur mycket energi det krävs för att kunna skriva och berätta som sitt barns allvarliga sjukdom. Jag vet också att den adressbok som man hade innan barnet blev sjukt blir tunnare och tunnare med tiden. De som man trodde var ens vänner har plötsligt slutat att höra av sig pga. av rädsla eller feghet. Men ni har löst detta på ett jättebra sätt. Genom att kommunicera via nätet når ni även de som inte hör av sig men ändå är oroliga och fundersamma på hur det går. Jag hoppas att ni orkar fortsätta med ert berättande, inte bara för oss som står brevid, utan även för Gustavs del. När Gustav är tonåring eller ansvarsfull familjefar så kan han gå tillbaka till sidan och läsa om sin tuffa sjukdom som ha besegrade. Vilka föräldrar kan ge sina barn sådana berättelser!
Anna och Mattias - Ni är fantastiska!
Många kramar från Billy, Monica och Linn
|
skrivet av Billy Ydefjäll den 22 oktober 2003 klockan 12:36 |
|
OS medalj
|
Är det någon som skall få uppmärksakhet, så är det Gustav.
Ge Gustav en guldmedalj!
|
skrivet av Martin den 22 oktober 2003 klockan 12:23 |
|
En jättefin sida!
|
Hej! Jag tycker ni har gjort en urfin sida och såklart att ni ska fortsätta skriva! Härliga bilder på era killar, sötnosar och vilken kämpe han är, Gustav.
Håller tummarna för att allt ska gå bra!
|
skrivet av Anna Nyström, mamma till Meja den 22 oktober 2003 klockan 11:57 |
|
Hälsning
|
En jättefin hemsida, som både berör och engagerar.
Roligt att få se alla fina kort på Gustav.
Han ser ut att vara en riktig "tuffing" som ska klara av sin sjukdom.
Tänker ofta på er, och önskar er allt gott.
Kramar från
Anita
|
skrivet av Anita Westerfors den 22 oktober 2003 klockan 11:25 |
|
Glädjetårar
|
Hej Gustav!
Vilken fin hemsida du har fått! Jag heter Atle och har precis börjat att jobba på samma jobb som din pappa. Jag har två pojkar , Alexander är 8 år och Oliver är 6 år, och när jag kommer hem idag skall jag visa din fina sida på Internet för dom. Alexander vill hemskt gärna ha en egen sida på Internet också, och Lillebror Oliver vill ju vad storebror vill! Vilken fin liten lillebror du har fått va? Han kan du leka och busa med mycket! Vet du, jag jobbar även på ett annat jobb , och där håller vi på med en kul kille som heter Goliat. Goliat och hans kompisar lever i stenåldern och har jättemycket kul tillsammans. Jag tänkte att om du ville så kan du be mamma eller pappa att skicka mig din adress så kan ju jag skicka dig några tidningar med Goliat. Det finns även en tidning med en CD saga som du kan lyssna på när du tittar i tidningen!
Nu när jag och min familj har fått en möjlighet att se hur du har det , så måste jag säga att vi tycker du är en oerhörd duktig kille, och vi hör gärna vidare om hur ni har det, och så kan ju vi skriva till dig ibland och berätta hur vi har det. Nu är det snart Halloween och då blir det säkert lite bus! Ha det så bra och så hoppas jag att du hör av dig med adressen så att vi kan skicka lite goliat tidningar till dig!
MVH Atle Andersen m /familj som tackar för att ni på detta vis inviterar oss och andra till att dela era framgånger Vi anslutar oss, som medmänniskor, och som föräldrar, och hoppas att ni skall finna kraft varje dag och fortsätta på er väg mot ljuset. Vära tårar är glädjetårar för ni kommer att lyckas!
|
skrivet av Atle Andersen den 22 oktober 2003 klockan 11:18 |
|
Till en underbar familj!
|
Hej Gustav och Mattias och Anna och Emil!
Jag har inte ord att beskriva mina känslor när jag läser om allt som ni har gått igenom.
Jag är studiekompis till Mattias och har inte träffat resten av familjen. Jag har dock hört lite om er alla - och nu när jag läser detta så känns det som om vi har känt varandra länge. Anna och Mattias, ni skriver så fint, så berörande och så starkt! Förutom all er kärlek, styrka och kamp för lille Gustav, så är detta en ovärderlig gåva till honom... Han kommer att kunna läsa hur han själv, hans mamma, pappa och bror har kämpat under denna svåra tid, sedan när han blir stor!!!
Som många skriver i er gästbok, så kan man förmodligen aldrig förstå hur ni känner er om man själv inte har varit med om liknande. Jag har dock varit med om andra förhållandevis hemska saker - och känner varmt om hjärtat när jag läser att ni försöker ändå ta en dag i taget och glädjas även åt alla "vardagliga" små saker. För det är det livet kanske går ut på...
Jag och min familj (min man Edin och dotter Irma som är 3 år) tänker mycket på er! Gustav, jag hoppas verkligen, verkligen, verkligen att allt kommer att gå bra, att du blir helt frisk snart!!! Kämpa på!!!
Hälsningar,
Aida
|
skrivet av Aida Vajraca (f.d. Dizdarevic) den 22 oktober 2003 klockan 11:08 |
|
Ljuset i tunneln....
|
|
Hej ! Hoppas att lille Gustav repar sig. Cancer är inge oöverkolmlig sjukdom längre. Min egna lilla kille, Daniel hade malignt mellanom i ansiktet (mycket ovanligt för barn) när han var 3 år. Idag är Daniel 10 och spelar hockey i Huddinge IF......Gustav och min Gabriel (3år) kanske spelar mot varandra om 10 år...
|
skrivet av Esa Ervasti den 22 oktober 2003 klockan 10:43 |
|
