Om ni vill komma i kontakt med familjen får ni gärna maila oss !
Skriv ”Från Gustavs hemsida” i ämnesraden.
Vill ni hellre skicka post går det bra på nedanstående adress:
Gustav Holgersson
Vässarögatan 42
257 33 Rydebäck
|
Massor av kramar
|
Hej hela familjen!
Vi kikar in varje vecka o följer ert liv så här lite på utanför! Ett stort kliv att börja skola för Gustav, spännande. Att ta en dag i sänder är o njuta av det vi har idag är en gåva att kunna göra. Förstår att det är frustrerande när andra pratar om framtiden ....den vet man ju aldrig hur den blir eller ens om den blir. Många saker i livet måste man själv gå igenom för att ens kunna förstå en liten del vad andra går igenom, därav får man själv oxå ibland vara förstående av andras ofårstående även om det kan såra. Ni finns i våra tankar, stora kramar Jessica & Dan
|
skrivet av Jessica & Dan den 7 september 2007 klockan 20:22 |
|
Gustav
|
Hej duktige Gustav, hoppas att du tycker det är roligt i skolan. och att du trivs där, Imina tankar är också dina syskon och föräldrar, Hoppas ni har det så bra ni kan alla i den vackra höstsolen Hälsningar Kalle
|
skrivet av Karl-Erik Olofsson den 7 september 2007 klockan 19:15 |
|
Hemlis
|
Hej "mamma och Pappa" Tänkte överraska Gustav med ett kort med överraskning... vad har ni för adress? Tänker på er oavbrutet, ta hand om varann... Kram från oss i Malmö./Maria,Johan och Simon
|
skrivet av Maria den 7 september 2007 klockan 16:17 |
|
Hej.
|
Det är tragiskt att sånt här händer barn. Jag önskar er all lycka till. Ha det bra och glöm inte att alltid ge en extrakram till era ungar.
|
skrivet av Malin. den 7 september 2007 klockan 14:09 |
|
hej!
|
Vilken fin sida ni har. Jag är hemskt ledsen att ni har en anledning att ha den dock. Jag skickar styrketankar o styrkekramar er väg! Cancer borde inte finnas. Men framför allt borde det inte drabba barn. Mina tankar är hos er och eran vackre lille pojke som går i skolan och är lycklig. Massor av kramar! Annika ( jag känner er inte, men läser vad ni skriver då och då)
|
skrivet av Annika den 7 september 2007 klockan 07:00 |
|
Styrkekramar
|
Vill bara säga att jag tycker ni är så otroligt starka som orkar dela med er av er situation. Alla barn är unika och även deras sjukdomshistoria. Alla känner och reagerar olika , men till viss del kan jag tänka mig hur ni känner det. Har en son som haft en hjärntumör och vet hur det känns att pendla mellan hopp och förtvivlan. Jag känner inte er familj men tänker på er ofta och går in på hemsidan nästan dagligen för att se vad som händer. Blev så glad idag när jag läste att Gustav mår bra just nu. Otroligt nog blir det ju en vardag mitt i alltihopa och ibland känns det ok och ibland känns det förtvivlat och man känner sig helt hopplös. Men jag hoppas att ni hela familjen blir väl omhändertagna på sjukhuset och att ni får stöd och hjälp därifrån.
Ta vara på dagen och var rädda om varandra!
|
skrivet av Karolina den 6 september 2007 klockan 22:38 |
|
Kramar i massor................
|
till en helt fantastisk familj och en helt underbar liten grabb.Det blir att man känner sig som en i familjen fast man egentligen inte känner er alls.Var rädda om er och ta tillvara på sensommaren ihop med eran underbara familj. Gustav...Visst är det roligt i skolan.Passa på att busa lite med din fröken.Återigen massor av kramar till er.Stå på er annars gör någon annan det//Mia
|
skrivet av Maria den 6 september 2007 klockan 15:47 |
|
Tankar!
|
Jag tänker på er och bär mitt HOPE-halsband..... Ge inte upp!!!!! Det finns inga ord för vad ni går igenom, men hoppas ni finner glädje i många stunder. Jag hade också gjort som ni och inte berättat den brutala sanningen för Gustav. Lev livet här o nu!!!! Kramar från Titti i Bingsmarken
|
skrivet av Titti Jönsson den 6 september 2007 klockan 12:48 |
|
Kramar
|
Skickar kramar till er alla och önskar att ni får kraft för kommande dagar.
|
skrivet av Britt-Mari den 6 september 2007 klockan 12:01 |
|
Hej
|
Jag hoppas också innerligt att Gustav får börja ettan... Hoppas att strålknivsbehandlingen har haft bra effekt. Det går inte att föreställa sig hur ni har det, att alltid ha sjukdomen hängande över sig. Många kramar
|
skrivet av Marie den 6 september 2007 klockan 09:43 |
|